Miljöbarometern
Tullingesjön ligger näst längst ner i Tumbaåns sjösystem, som slutligen mynnar ut i Mälaren via nedströms liggande Albysjön. Det är en sprickdalssjö som har bildats i en nord-sydlig förkastning som även innefattar Albysjön. Tullingestråkets isälvsavlagringar som omfattar bland annat Pålamalm/Riksten, fortsätter norrut under botten på Tullingesjön och Albysjön för att sedan gå i dagen på Ekerö. Vid Tullingesjöns östra strand ligger Södertörns största förkastning, Örnberget
Tullingesjön
Delområde SE. 4.2. 30De största tillflöden till Tullingesjön är Tumbaån, med de uppströms liggande sjöarna Dånviken, Glasbergasjön, Flaten och Uttran, samt Älvestaån, med den uppströms liggande sjön Aspen. I södra delen av sjön mynnar också Skogsängsån med den uppströms liggande Sågstugedammen. Längs Tullingesjöns östra strand finns ett flertal mindre vattendrag, Stendalsbäcken, Stafshällsbäcken, Gårdsbäcken och Vårbäcken, som mynnar i sjön.
I Tullingesjöns norra del ligger den lilla ön Norsholmen. Tullingesjön har sitt utlopp till Albysjön via Flottsbrokanalen och därifrån vidare till Mälaren. Flottsbrokanalen var från början en grund och slingrande bäck, men den har sedan 1750-talet breddats, muddrats och rätats ut vid flera tillfällen, främst för att möjliggöra transporter.
Tullingesjön påverkas idag framför allt av föroreningar från dagvatten, men även läckage av näringsämnen från jord- och skogsbruk samt enskilda avlopp. Tidigare fanns inom avrinningsområdet stora områden med enskilda avlopp som belastade sjön. Idag förekommer det främst vid Uttrans västra del och i sjön Aspens avrinningsområde. Vidare fanns kommunala avloppsreningsverk vid Tullingesjöns västra strand, i Uttran och vid Lilltumbaån. Mindre reningsverk fanns bl.a. vid Kvarnsjön och Himmelsboda. De flesta enskilda avloppen och avloppsreningsverken anslöts till Himmerfjärdsverket 1974. Men ända fram till 1986 förekom industriutsläpp från bl. a. pappersbruk, tryckeri och gjuterier. Utsläppen medförde en mycket stor belastning på Tullingesjön som led av övergödningsproblem. Förutom anslutning av avlopp till det kommunala nätet har två större våtmarker, för rening av dagvatten, anlagts i sjöns södra del. På senare tid har även åtgärder inom jordbruket genomförts, så som strukturkalkning av åkrarna kring Älvesta och skyddszoner längs med Tumbaån och Älvestaån. Sjöns näringstillstånd har förbättrats avsevärt och halterna i sjön är nu att betrakta som låga.
Tullingesjön omges av kalkhaltiga leror, vilket medför att det inte är någon risk för försurning, då kalk i sig är basiskt och höjer alkaliniteten och pH. Sjön har på så sätt en god naturlig buffrande förmåga, dvs. förmåga att neutralisera tillskott av sura ämnen till sjön.
Markägarförhållandena kring sjön delas mellan Hamra gård som äger sjöns sydvästra del, privat vattenägare i norr och Botkyrka kommun som äger resten.
Lodkarta
