Större vattensalamander

Den större vattensalamandern känns igen på sin mörka, vårtlika hud och sin gula till orange buk med svarta, oregelbundna fläckar. Under lekperioden utvecklar hanen en tandad rygg- och svanskam samt en silvrig strimma längs svansens sida. Arten kan bli upp till cirka 16–18 cm lång. Större delen av året lever salamandern på land, ofta gömd under död ved, stenar eller i smågnagargångar, där den är beroende av fuktiga, lövdominerade skogsmarker med god tillgång på skydd och stabila mikroklimat.

På våren vandrar djuren till lekvatten, vanligtvis fiskfria småvatten som dammar, kärr och skogstjärnar. Där lägger honan sina ägg på vattenväxter. Larverna utvecklas i vattnet under sommaren och är känsliga för uttorkning och predation, särskilt från fisk. Många lokaler har gått förlorade på grund av igenväxning, utsättning av fisk och förlust av lämpliga landmiljöer.

Arten är starkt skyddad. Den är upptagen i bilaga II och IV till EU:s habitatdirektiv samt i Bernkonventionens appendix II. I Sverige är den fridlyst enligt artskyddsförordningen, vilket innebär att såväl vuxna djur som ägg, larver och yngel samt deras fortplantnings- och viloplatser är skyddade. Den är dessutom klassad som nära hotad (NT) på den svenska rödlistan.

För att stärka bestånden är det viktigt att bevara och restaurera fiskfria småvatten, säkerställa öppna och solbelysta dammmiljöer och skydda omgivande lövdominerade skogar. Död ved och stenblock i olika storlekar bör sparas i markmiljön. Detta gynnar den större vattensalamandern när den letar efter övervintringsplatser. Utöver det kan nyanläggning av dammar i lämpliga landskap bidra till artens långsiktiga överlevnad.
Åtgärder: Vi karterar våtmarker i kommunen (2026) och restaurerar grodvatten för att förbättra förutsättningarna.